Så förskräckta att vi knappt kan tänka, mänskligheten i en masspsykos.
Idag tänker jag vara riktigt svensk och göra det vi svenskar är bäst på, nämligen gnälla och klaga.
Nu ska jag berätta om min måndag som knappt har hunnit börja innan allt gått fel. Till att börja med så har jag huvudvärk of doom. Man skulle lätt kunna tro att jag drack två flaskor rött igår, men som den lagom svensk jag är så drack jag bara två glas (nej det gjorde jag inte, men för att det ska passa in här så säger vi det. Dock åt jag kladdkaka, kan kanske ha med sockret att göra. Eller vad vet jag, jag är ingen dietistspecialist!). Dessutom hade tvättmaskinen nyss sönder två par strumpbyxor. Eller nej nu ljög jag, det var ett par strumpbyxor och ett par leggings. Rätt ska vara rätt. Inte nog med det, håll i hatten mitt herrskap, någon jävel hade glömt, eller snarare STRUNTAT I, att ta bort LUDDET från torktumlaren! Död åt dig hemska människa!!!! Detta är det värsta man kan vara med om, att behöva ta bort någon annans ludd från tork-facking-tumlaren! Som inte detta vore nog (jag håller fortfarande på att hämta mig efter chocken och ilskan) så måste jag ner till körskolan sen och reda ut lite saker om teorin. Jag menar, det är ju inte min hjärna som är trög, det är ju de där jäkla frågorna som är fel!? Undrar om jag någonsin kommer återhämta mig efter denna dagen? Tror inte det, bäst att ringa försäkringskassan och sjukskriva sig. Måste bara få tag på en korkad doktor först men det borde inte vara så svårt, jag har läst i tidningen att alla läkare är födda bakom flötet och går på vad som helst! Usch, måste ha mitt morgonkaffe..
Vilka i-landsproblem vi svenskar egentligen har...
En soldans på din grammofon, håller regnet härifrån.
För hela året har jag väntat på
Juni, juli augusti
För vindarna är varma då
För vindarna är varma då
Juni, juli, augusti
På den tiden som Gyllene Tider skrev den här låten så var det varmt under sommaren, och sommaren varade från juni till augusti. Idag, den 11 augusti 2011, sitter jag inne med strumpbyxor, mjukisbyxor, tjocka strumpor och en stickad tröja på mig. Utanför regnar det och är 12,5 grader varmt. Här är det minsann inga varma vindar inte. Kanske det stämmer det där som alla äldre säger, att det var bättre förr...
Dagens visdom.
Det är möjligheten att förverkliga en dröm som gör livet spännande.
I got my angel now.
Nattpromenad i regn och underbar musik är något av det bästa som finns! Jag svävar fram på små rosa och fluffiga moln och är allmänt löjligt glad. Vet inte varför, men jag är så nöjd med allt just nu. Känns som jag blivit kär igen. Kär i livet. Trodde inte man kunde vara såhär lycklig men det går tydligen eftersom jag varit det senaste månaden. Ska krypa ner i sängen och lyssna på det lugnande regnet och drömma om min nya pojkvän Livet och vad vi ska hitta på imorgon.
All I want is a little of the good life.
Lite kvällstankar såhär med lyxmat i ugnen och en fast and furious-film på g. När jag gick till Maxi tidigare ikväll gick jag, som vanligt den senaste veckan, och lyssnade på Three Days Grace (ny öronorgasm!). Deras låt The Good Life satte igång och jag började tänka tillbaka till i höstas. För drygt nio månader sen var allt så otroligt annorlunda! Då kom jag knappt upp ur sängen och orkade varken gå ut, duscha eller laga mat. Nu gick jag här, precis kommen från gymmet och skulle fixa lite kycklingfilé till ikväll. Då ville jag inte leva, fast jag ville inte dö. Jag ville bara sova och när jag var vaken ville jag bara stänga av tankar och känslor för allt var så jobbigt. Nu känns det som livet leker och jag är på topp, går runt och känner mig helt euforisk! Jag bestämmer över mitt liv helt och hållet själv, jag har underbara vänner, underbar familj, ska till Paris om drygt två veckor och kommer snart flytta till Göteborg. Det är helt sjukt vad livet kan ändras så fort. Nu lever jag för dagen och bryr mig inte om vad andra tycker eller tänker, är det någon som inte gillar mig så är det deras problem och inte mitt. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu när jag äntligen har kontrollen igen, livet är ju totalt awesome ju! Mottot jag går efter: Life's a dick- fuck it when it's hard!
Nu ska jag äta mig mätt och belåten och som tidigare nämnt titta på film, sen krypa ner under mitt superdupersköna täcke! ^^ Natti natti sötnötter!
Lite rolig kuriosa...
Inte nog med att jag & Natalie är blodssystrar, vi har dessutom släktingar begravda på samma kyrkogård trots att vi våra släkter kommer från helt olika ställen i Sverige. Det känns som vi är lite ment to be... :P
Push me and then just touch me till I can get my satisfaction
Jag är bäst på att göra saker som jag inte borde. Eller inte göra det jag egentligen behöver. Istället för att plugga och tvätta har jag suttit och lyssnat på Veronica Maggios nya album och ätit druvor. Fast jag har läst två och en halv sida, om det nu räknas. Det ironiska är att kapitlet handlar om motivation och emotion. Ganska kul att läsa definitionen av motivation och knappt orka ta in det i huvudet haha. Idag är jag en sorglig sate. Sen imorse har jag åkt en lång rutschkana rakt neråt och vill bara sova och vakna i mitten av juni med inga krav och bara sol, värme och vänner. Det enda jag känner just nu är frustration.
Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så svårt?
Denna dagen är precis som alla andra dagar. Måndag, onsdag eller torsdag? Spelar ingen roll, alla dagar ser i princip likadana ut. Vaknar, käkar frukost, tränar, duschar, käkar, pluggar, stirrar på datorskärmen, sover, eller vaknar, käkar frukost, pluggar, tränar, duschar, käkar, stirrar på datorskärmen. På ett sätt är det skönt med rutiner, men jag håller på att kvävas lite just nu. Det är då jag får sådana ryck och måste göra någon förändring med mig själv, typ som när jag igår fick för mig att färga håret lite blondare trots att jag vet att jag trivs bättre som lite mörkare. Aja, får väl fixa till det nästa gång jag får ett ryck. Nu ska jag färga håret ännu lite blondare (eftersom färgen inte riktigt räckte igår och jag är trött på att ha en miljon olika nyanser mellan hårbotten och topparna) och sedan börja plugga. Japp, idag är en sådan dag då jag tränat innan jag börjar plugga...
Live hard, die young
The higher that I climb
the deeper I fall down
I'm running out of time
So let's dance while we're waiting
Fått en flaska i huvet, legat sövd på akuten, varit död i minuter, hela själen var bruten
Tänkte varna på förhand att detta komemr bli ett väldigt längt och kompakt inlägg, men gillar man konstiga och knäppa saker så råder jag er att fortsätta läsa!
Idag tänkte jag berätta om en creepy sak som hände häromdagen. Det har tidigare hänt lite konstiga saker här i lägenheten när jag varit själv hemma, så därför blev jag inte direkt jätteöverlycklig över att vara själv hemma de närmsta veckorna.. Men i alla fall. Jag har två klockor på mitt rum, en på väggen som funkar och en vid sängen vars batteri tagit slut. Klockan vid sängen har sedan en tid tillbaka gått saktare och saktare för att slutligtn stå helt stilla. När jag kom hem från Natalie i söndags märkte jag att det var två klockor som tickade på mitt rum. När jag lagt mig ser jag att klockan vid sängen tickar igen, och att den är nästan i rätt tid och bara ett par minuter för snabb (som jag brukar ha den)! Skitläskigt! Jag har granskat den senaste dagarna och igårkväll hade den börjat sakta ner igen men den tickar fortfarande. Vet inte hur den startat igen med tanke på att den varit död minst en vecka innan. Men det händer alltid lite weirda saker här på Råslätt. Skönt att Peter kommer till helgen så jag slipper vara helt själv hela tiden...
I need a doctor, doctor, to bring me back to life
Det är så tyst på Råslätt, och det är väldigt ovanligt. Det enda jag hör är mina klockor som tickar och ljudet av regnet som smattrar mot fönstret. Jag gillar inte tystnad, jag blir orolig och nervös då. Precis som när strålkastarna på fotbollsplanen utanför inte är tända. De skänker en slags trygghet med sitt mjuka orange-gula ljus. Det betyder att allt är som det ska. Därför känns det väldigt konstigt att det är så tyst i huset nu. Även om det börjar bli sent så brukar man ändå höra folk fixa med ditten och datten. Jag kan inte sova när det är såhär tyst. Ljud gör mig lugn, med ljud omkring mig känner jag mig trygg.
Don't you let me go, let me go tonight
Kvällar och nätter är värst.
Give me a long kiss goodnight and everything will be alright
Jag har läst en bok om depressioner (som för övrigt är skriven av samma författare till fetmaboken jag pratat om, Ormen i paradiset - om den globala fetmaepidemin, LÄS!) som var väldigt intressant. Boken tar upp historia och forskning inom depressionsområdet, men också berättelser från personer som själva varit drabbade. Vid vissa tillfällen kände jag igen mig så otroligt mycket att det kunde varit jag själv som skrivit det. Här är den starkaste känslan jag kunde identifiera mig med, det är så väldigt välformulerat och äkta att jag när jag läste det fick tillbaka samma känsla i bröstet, den totala hopplösheten. Det är så likt att det är lite skrämmande. Men läs och känn efter:
Nedstämdheten genomtränger hela den deprimerades subjektiva värld. Minnen från det förflutna ältas gång på gång, med samvetskval eller nostalgi. Nuet tycks ganska glanslöst och tomt, och utan några utvägar. Framtiden är fylld av hot; i varje fall kan den inte bjuda på något bättre än det nuvarande tillståndet, förlängt till oändlighet.
Samtidigt blir både rörelser och tankar långsammare. Ansiktsuttryck och gester stelnar, orden blir sparsamma och rösten förlorar sin färg. Flödet av associationer avstannar: Tankarna släpar sig fram, utan liv och förnyelse. Samma tema återkommer hela tiden; tankeprocessen förvandlas till ett improduktivt ältande. Nuet stelnar, och framtiden är oåtkomlig. Det enda som återstår är att älta det förflutna.
Ur Ut ur mörkret - en bok om depressioner av Miki Agerberg.
In your head, in your head they are fighting
Godaste teet, finaste koppen, bästa musiken och chokladigaste muffinsen i magen. Ändå något som saknas. En känsla för mycket, ovisshet och tankar. Allt enligt samma gamla vanliga mönster.
I said the joker is a wanted man
När jag satt nere i tvättstugan och väntade på att maskinerna skulle bli klara (jag råkade stänga av mobilen där jag hade timer på och visste därför inte när de var klara..) insåg jag en ganska intressant sak. Minuterna på tvättmaskinerna stämmer inte för fem öre. Den ena maskinen stod på 2 minuter och den andra på 6 minuter när jag kom ner. Det roliga var att den som hade 6 minuter kvar blev klar först. Ville bara dela med mig av denna Nobelprisförtjänta upptäckt ^^
Don't you let me go, let me go tonight
Tänkte börja dagen med att klaga lite. Emma + sömn = funkar inte. Har vaknat typ en gång i havtimmen sen tre-tiden imorse, så för en timme sen gav jag upp. Passar på att tvätta nu när ingen annan på hela Råslätt är uppe. Tänkte eventuellt börja plugga lite redan nu med så har jag det avklarat. Fast å andra sidan vill jag sova lite till då min energimätare är på lite mer än hälften bara. Så orättvist, mobilen lyckades ju ladda upp hela batteriet :/ Man kanske borde skaffa ett uttag på sig själv så man också kan ladda sig i väggen? För där får man i alla fall tillräckligt med energi...
Två hål i väggen - ja tack!
Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
När jag var ute och gick nu ikväll kom jag att tänka på en sak. Jag brukar alltid fundera och reflektera över saker som hänt senaste dagarna, precis som jag gjorde ikväll. Men efter ett tag började jag fundera om jag verkligen varit med om vissa saker, men de känns så verkliga. Ju mer jag tänkte ju mer började inse att jag bara drömt det. Mina drömmar har börjat smälta ihop med verkligheten. Det har de i och för sig gjort ett ganska bra tag, men nu kan jag knappt skilja mellan det jag faktiskt varit med om och det jag bara har drömt. Natt efter natt drömmer jag även om samma människor, samma innehåll fast i olika utförande, men oftast samma plats och samma känslor, mestadelen av dem är mardrömmar. Det är jobbigt att gå och lägga sig och veta att man kommer vakna upp flera gånger under natten och vara helt svettig, ibland skrikande eller gråtande. Det är fruktansvärt frustrerande. Ibland saknar jag det gamla bara för att det var okej att känna såhär som jag gjort idag..
Sweetie
Ikväll smakade jag en ny frukt, eller ja den var ny för mig, Sweetie. Den var inte lika sweet som den heter. En erfarenhet rikare! ^^
Hej jag är ett helt onödigt inlägg, precis som gurkan i cheeseburgarna.
Hej jag är ett helt onödigt inlägg, precis som gurkan i cheeseburgarna.
Tänkvärda ord
När jag loggade in på Facebook för en liten stund sedan hittade jag en väldigt tänkvärd text som en gammal lärare till mig hade som status:
Detta gör jag för att ta död på fördomar!!
Panikångest, socialfobi och depression är INTE ett tecken på svaghet,
Panikångest, socialfobi och depression är INTE ett tecken på svaghet,
det är ett tecken på att ha försökt vara stark alldeles för länge.
Sätt detta som din status om du eller om du känner någon som har eller
Sätt detta som din status om du eller om du känner någon som har eller
har haft dessa problem, som ett tecken på din förståelse och sympati!
Jag har aldrig tänkt på det på det sättet innan, men det är väldigt sant, eller i alla fall jag kände igen mig i det när jag läste det. Innan trodde jag, precis som fördomarna, att det bara var svaga och veka människor som drabbades av sådant. Man får ett helt annat perspektiv på saker och ting när man väl varit med om det själv.
En liten tanke om kärlek
Kärlek är ganska lustigt egentligen. En främling kommer in i ditt liv och blir den du delar allt med. Man känner varandra utan och innan, vet allt om varandra. Man delar både bra och dåliga stunder, hemligheter och vardag och bygger upp ett liv tillsammans. Trots att man känner varandra så väl så känns det ändå som att man är totala främlingar. Vem är han? Vem är hon? Personen som kom rusande in i mitt liv och ruskade om hela min tillvaro. Vem är den som gör mig så otroligt lycklig? Som jag litar mest på i hela världen. Ibland stannar man upp mitt i kärleken och faktiskt tittar på varandra utifrån. Det är de små sakerna och tillfälligheterna som gör det, att livet tar sina vändningar och tar fart i en ny riktning. Det är det som gör livet spännande och värt att leva.
