Dramaten proudly presents:

Det är en sån underbar känsla när man faktiskt satt sig ner och, hur trögt det än känns, faktiskt börjat med hemtentan. "Bra, bara si och så mycket kvar" tänker man och det börjar rulla på. Då är det några snorungar som ska spela tennis precis utanför och de är ovänner och skriker på varandra heeela tiden om poäng och om bollen var ute. Poff så var arbetsron borta. Jag stänger fönstret och det blir dålig luft i rummet, yippiee kay yay! Nu skiter jag i detta och fixar käk istället...