Dramaten proudly presents:

Efter träning nu ikväll så missade jag bussen med ungefär hundra meter. Promenerade hemåt och mötte upp nästa buss på vägen. Det är skön och härligt vårluft ute trots att det som vanligt blåser här i Jönköping, och det kvittar vilket håll man går för man har alltid motvind. I alla fall, under promenade slog det mig att överallt ser man saker som påminner om det förgångna. Det kan vara allt från en plats man har minnen från, ett registreringsnummer på en bil som är samma som någon på det gamla jobbets initialerna/signatur, ett träd som påminner om ett gammalt klätterträd man brukade klättra i eller bara luften som man känner igen från en grillkväll vid vattnet. Trots att man ständigt är påväg framåt i livet så gör sig ändå det förflutna sig påmint genom små tecken runt om i ens omgivning. Det förflutna, både bra och dåliga minnen, kommer alltid finnas kvar och vara en del av dig. Kanske är det just det, att ha allt det där med sig i ryggsäcken, som gör oss så starka?