Vi som sitter kvar till sist. En som gråter, en som ler och en som dör.

Var med om en lite halvläskig grej ikväll. Charlie var så busig att han knappt visste vilken leksak han skulle leka med så jag tog ut honom en liten sväng. Redan innan vi kommit ut så morrade han och klättrade baklänges upp från min famn upp på mina axlar för att han fick syn på vår spegelbild i glasväggen vi gick mot haha, men det hör inte till historien. 
 
När vi kommit ut och han fattat att vi är ute och inte inne längre ser jag en cykel stå bland träden, det brukar aldrig vara folk där ute och ännu mindre stå parkerade cyklar in mot skogen. Sen ser jag en en person stå en bit längre upp mot skolan och titta ner på oss, och när denne ser att hen är sedd går hen lite längre iväg, men står fortfarande och tittar mot oss. Efter en stund känns det rätt obehagligt och jag tar med Charlie in. 
 
När jag lämnat honom i lägenheten går jag ut på framsidan (och inte baksidan där vi precis var) för en sista cigg. Då kommer en tjej som ser helt nerblodad ut mot dörren och jag håller på att dö av rädsla och tänker direkt att snubben där uppe väntat på henne och misshandlat henne under tiden jag var inne med katten. Dock visade det sig vara en slags Halloween-sminkning tjejen har. I januari. Tack för den hjärtinfarkten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0