Dramaten proudly presents:

Sedan jag tog av gipset så har foten blivit nästan helt användbar igen, dock kan jag inte ens gå på foten inomhus på grund av hälen. Råkade ju krossa häldynan/fettkudden under hälen som sköter stötdämpningen i höstas och har fått gå med specialsula sedan dess för att försöka bygga upp den igen. Trodde det var bra igen, men att gå i gips utan stötdämpning i fem veckor var tydligen inte speciallt bra så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Under tiden när jag satt och läste lite och funderade över detta fick jag byta ställning för att svanskotan började göra ont. Den råkade jag ju skada förrförra året när jag trillade ner i ett badkar och är ännu långt ifrån bra igen. Kom fram till att den gemensamma nämnaren för de skadorna är alkohol, och då kom jag att tänka på jag även fått hjärnskakning efter en annan blöt kväll. Priset för dessa roliga kvällar är att jag antagligen kommer få leva väldigt länge med denna smärta i både hälen och svanskotan. På grund av olika anledningar har jag inte kunnat dricka alkohol sen slutet av förra året, och det har varit ganska skönt faktiskt. Veta att man slipper ligga totaldäckad hela helgen på grund av utekvällar, slippa ha den där jävla ångesten av att inte minnas vad man gjort eller faktiskt minnas vad man gjort och varje gång man vaknar upp att behöva leta upp sina saker och bli rädd att man supit bort mobil, bankkort eller nycklar. Framförallt slippa ångesten när man kolla bankkontot efteråt, att nu veta hur mycket pengar man inte gör av med på så mycket ångest. Visst har jag haft otaliga otroligt lyckade kvällar med alkohol, men det känns lite sorgligt att man måste dricka för att ha kul. Förutom de tre större skadorna har man ju dragit på sig massa andra mindre skador under årens lopp på grund av alkohol, och rädslan för att kanske slå ut tänder, skada ögonen eller andra allvarliga grejer är alltid lika stor. Tror många minns den ordentliga snefyllan jag fick förra våren, där jag betedde mig fruktansvärt illa åt och fortfarande skäms för och får betala för. Kanske har jag bara blivit gammal? Men det känns liksom inte längre lika kul med alkohol eller lika värt längre. Har faktiskt fått funderingar på att spola spriten helt. Eller i alla fall inte dricka bara för att bli full, våga göra saker, bli mer avslappnad eller tro att man kommer ha roligare. Lika kul man kan ha lika dåligt kan det gå, trust me. Det tål att funderas mer på.