Dramaten proudly presents:

Varning för lång, något tråkig och ganska personlig text.

Tänk att något så litet kan göra så mycket! Ett litet terapisamtal över en öl på Halta Lotta halv två i lördagsnatt och en kylig kvällspromenad inne i finaste Göteborg med bra musik i öronen är jag lugn och harmonisk igen efter en ganska vacklande vecka. I en värld där vi ständigt kämpar mot alla dessa kategoriseringar och etiketteringar har jag ikväll märkt både dess fördelar och nackdelar. När jag knallade ner för Avenyn nu ikväll kom jag på mig själv med att inte tillåtas att placeras i någon av alla kategorier med tillhörande fördomar och förväntningar. Och trots detta märker jag att jag blivit så otroligt mycket lugnare och tillfreds med allt det där som bubblar och läggs på hög inombords sedan en underbar vän i lördags gav mig en etikett som förklarar varför jag beter mig som jag gör, känner som jag gör och äntligen gör att jag kan sätta ord på alla de känslor jag haft så otroligt svårt att definiera. Jag lider helt enkelt av separationsångest. När jag tänker efter så stämmer det så väl in på känslorna jag haft och inte kunnat förklara. Nu är det bara att jobba vidare på det och tänka framåt igen, ljuset i tunneln tändes plötsligt och jag kan gå vidare igen. Tänk att så lite kan göra så mycket.