I need a doctor, doctor, to bring me back to life

Det är så tyst på Råslätt, och det är väldigt ovanligt. Det enda jag hör är mina klockor som tickar och ljudet av regnet som smattrar mot fönstret. Jag gillar inte tystnad, jag blir orolig och nervös då. Precis som när strålkastarna på fotbollsplanen utanför inte är tända. De skänker en slags trygghet med sitt mjuka orange-gula ljus. Det betyder att allt är som det ska. Därför känns det väldigt konstigt att det är så tyst i huset nu. Även om det börjar bli sent så brukar man ändå höra folk fixa med ditten och datten. Jag kan inte sova när det är såhär tyst. Ljud gör mig lugn, med ljud omkring mig känner jag mig trygg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0