I en film ser jag regnet falla upp mot dig och jag ler, för du blir min räddning.

Det är jobbigt och smärtsamt att återvända, allt påminner om gamla minnen och väggarna är fulla av ångest. Jag är konstant orolig men vet inte för vad. När ångesten kommer är det bara kyla som hjälper, det är det enda som får tankarna att lugna och samla sig. Ikväll hjälpte regnet och blåsten. Fick strypgreppet att lossna och stenen över bröstet att upplösas. Illamåendet och klumpen i magen är dock värre att bli av med. Det är ständigt världskrig i hjärnan som hotar att spränga kroppen. Dagar som idag känns ett fredsavtal väldigt avlägset.


Kommentarer
Postat av: Moa

Kram! Imorgon ska jag försöka riva loss stenen och kasta den mitt i Stilla Havet och strypgreppet använder jag mina få, men väldigt användbara, försvarstekniker till!

2011-12-28 @ 22:59:09
URL: http://moaenermo.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0